torstai 27. marraskuuta 2014

100 dagar i Sverige

Nu, när jag har bott i Sverige samt 100 dagar, tänkte jag skriva ett blogginlägg på svenska, till alla mina svenskspråkiga kompisar. Hur känns det att vara här, vad har jag lärt mig och vad tänker jag om allt det här.

Skön Halmstad

Saken, som alla frågar, är att varför jag kom hit. Long story short, på våren 2013 sökte jag till alla möjliga skolor i Finland och i Sverige. Kom inte in till Sverige, för jag saknade en kurs samhällskunskap. Tog studieplats i Finland och började trivas. Läste ändå samhällskunskapskursen och sökte igen till Sverige. Jag funderade faktiskt inte så länge, krossade bara några möjligheter och sen tänkte jag inte mer det. På sommaren tänkte jag inte heller flytta, men när det var bara en vecka kvar för att ta platsen emot bestämde jag ta chansen och flytta till Sverige. Jag visste ändå att nån dag vill jag bo i Sverige, så varför inte nu?
Jag har läst svenska bara på skolan, jag är inte tvåspråkig. Sju år i skolan och tre veckor sommarjobb i Sverige fem år sen innan jag flyttade. Jag lär mig hela tiden genom att lyssna andra. Men jag känner inte igen om någon har nån speciell dialekt (förutom skånska, för då förstår jag typ ingenting) eller egna ord. Jag antar att alla här pratar riktigt svenska och att jag kan använda alla ord som jag hör.
Jag har lärt mig tala svenska bättre. Under första veckorna var jag ganska tystlåten och jag tror att många trodde jag var blyg och lite osocial. Det var dock bara det att det tog lite tid att fatta vad som andra sade och när jag äntligen fattade, pratade de om nåt helt annat. Najs. Men nu går det mycket bättre, fast jag måste alltid vara extra noggrant när jag träffar nya människor, som jag inte tidigare har pratat med. Grammatik är fortfarande inte min starkaste sida.
Absolut den finaste hemmastrand som jag aldrig har haft
Jag har lärt mig laga mat. Eller jo, jag kunde göra det men jag brukade inte göra det så ofta. Men nu, när jag är tvungen att laga mat varje dag, har jag provat nya recept och nya ingredienser. När jag åt i Finland, var det varken skollunch (kostar ca 24 kronor) eller mammagjort middag. På sommaren lagade jag själv mat, men då var det inte bara till mig själv, utan också till min lillebror som inte äter allt. Här har jag ätit mycket linser, bönor, mathavre, zucchini, persimonfrukter, broccoli, sojafärs, riskakor och vitkål. Och även haft köttfri oktober (på finska lihaton lokakuu).
Jag har lärt mig att vara självständig. Jag trodde det vore svårare än det verkligen var. Att laga mat, tvätta, handla, städa och diska är inte så stora grejer förutom diskning. Det tar aldrig slut. När man äntligen har diskat allt, äter man lite och hoppsan, så blir det diskar igen.
Jag är jätte glad att jag tog kontakt till orienteringsklubb Halmstad OK. Det har tog mig jätte bra emot, och alla är väldigt trevliga. Jag har tränat och tävlat med de, men ändå ska jag inte byta klubb. Tampereen Pyrintö är en stor klubb, och HOK är ganska liten. Båda de har bra och dåliga sidor, och det är bra att lära känna både och.
Jag saknar inte ofta till Finland. Men när saker inte går som jag vill, längtar jag efter Finland.  Till exempel här kan man inte välja vilka kurser vill man läsa och i vilken ordning. På ena hand är det bra, för man lär säkert känna sina klasskompisar här, men på andra hand känns det som högstadiet (vilket som jag saknar inte alls). Och tillgodoräknande då. En mattekurs, och det tog en och halv månader att tillgodoräkna. Fy fan. Men nu är allt bra med detta.
Här pluggar man i fästningen
När jag läser några blogg- eller FB-inlägg när man skriver ett det är svårt att vara två veckor utan att se sina kompisar eller familj, känns det konstigt. Nu har det gått hundra dagar och jag har rest en gång hem till Finland. Hemlängtan har jag aldrig haft, men nu har jag lärt mig sakna mina kompisar i Finland. Det är så lätt att vara med de, de känner min bakgrund och vi har gemensamma historia. Visst kan det hända också här att få så pass bra kompisar, men det känns så att det inte ännu har hänt. Jag har ju jätte bra kompisar här, men kanske inte vänner. Jag saknar inte så mycket mamma och pappa, de är där i alla fall och jag är alltid deras barn.
Halloweenfest med biomek
Saker som jag tycker är bättre i Finland:
  • man kan köpa alkohol (2,2% cider/öl är inte alkohol) även i vanliga mataffärer
  • staten stöder skollunch, så det kostar bara ca 24kr och alla brukar äta det
  • studenter brukar festa under måndag-torsdag och vila på helgen
  • om man inte håller med, kan man säga helt enkelt nej
  • återvinning är jätte allmän och lätt
Saker som jag tycker är bättre i Sverige:
  • det finns färdig risgrynsgröt i mataffärer
  • människor är artigare
  •  mataffärer har längre öppettider (jag vet faktiskt inte vilka öppettider har de i Finland, för de varierar så mycket beroende av är det vardag, lördag eller söndag/helg)
  • när man går/cyklar till korsning, kan man alltid lita på det att bilen är den som stannar
     

Ei kommentteja:

Lähetä kommentti